ABEC, Asociación Boliviana por la Educación y Cultura, heter den organisation som jag är i Bolivia för att besöka. Organisationen är ett syskon till Sveriges ABF, Arbetarnas Bildningsförbund, och är ett resultat av ett flerårigt samarbete tillsammans i ett biståndsprojekt finansierat av Olof Palme International Center. Precis som ABF så arbetar ABEC med folkbildning genom studiecirklar och fokuserar verksamheten mycket på ämnen som mänskliga rättigheter, kvinnors rätt, lokal utveckling, miljöfrågor och kulturell identitet. Hantverk och teater används som rekryteringssätt, för att under cirkelns gång ta upp de prioriterade frågorna. Folkbildning syftar mycket till att stärka de svagaste i samhället och ABEC arbetar därför huvudsakligen med ursprungsbefolkning i fattiga områden runt om i Bolivia, eftersom de är den grupp bolivianer som under många år har levt under socialt, politiskt och ekonomiskt förtryck.[1]
Nästa år, 2014, tar projektpengarna från Olof Palme International Center slut och ABEC oroar sig för hur de skall lyckas hitta nya inkomstkällor för att fortsätta hålla organisationen vid liv. En idé som några aktiva i ABEC Cochabamba hade, bland annat mina kontaktpersoner Juan och Richie, och även genomförde, var att skapa en spelfilm på ett tema som de tycker är viktigt och som de samtidigt kan tjäna in lite pengar på till organisationen. De har skapat en film, en mycket professionell sådan, som heter ”No Veo España” och berör det problem Bolivia ser i att många bolivianer lämnar landet för att tjäna pengar i Spanien.[2] Innehållet i filmen har motivet att bidra till att bolivianerna skall inse hur mycket bra som finns i landet, så att fler skall känna att de inte måste lämna Bolivia för att få ett bra liv, samtidigt som det försöker skapa en samhörighet folket emellan. Spelfilmen blev klar 2009 och några personer från ABEC är fortfarande aktivt ute för att visa filmen för t.ex. elever på runt om i landet.
Idag visade Juan mig filmen på ABEC:s kontor här Cochabamba och imorgon skall jag få följa med honom ut till en skola någon timme utanför staden i ett samhälle som heter Arani, där han skall presentera och visa filmen för ett gäng elever. Det skall bli intressant att få se hur de arbetar, men också samtidigt passa på och få en inblick i Bolivias skolväsende.
Efter skolbesöket imorgon är det dags för mig att ta mig till Villa Rivero igen och nu är det dags att bosätta mig där i två veckor för att göra det arbete jag primärt har kommit till Bolivia för att göra. Jag skall besöka ABEC-verksamheten där, vara med och observera studiecirklarna, samt göra intervjuer med aktiva kvinnor, för att se vilken effekt studiecirklar kan ha för att stärka de bolivianska kvinnorna. Detta skall sedan resultera i en kandidatuppsats i Utvecklingsstudier som jag studerar vid Uppsala Universitet. Varför jag har valt att göra mina intervjuer i Villa Rivero, och inte i Cochabamba, är för att kvinnorna i det förstnämnda samhället är fattigare, till större delen av ursprungsbefolkningen, och organisationen har en större roll i samhället eftersom Villa Rivero bara har några hundra invånare. Det känns lite nervöst och jag vet inte riktigt hur det kommer att gå, men det är dags att ta sig an utmaningen. Jag kommer att hålla er uppdaterade.
Kommentera