Just nu sitter jag på ett datorcafé i Chochabamba och väntar på att möta upp Juan om en timme. Jag har transporterat mig till staden över dagen for att tillsammans med honom besöka polisstationen och göra en polisanmalan. I tisdags när vi skulle åka för att först besöka skolan i Arani för att visa ABEC:s film och därefter till Villa Rivero, där jag nu bor i två veckor, så blev vi taxirånde. Allt gick som tur bra - vi mår båda bra och ingenting blev stulet. Det var dock väldigt obehagligt och jag håller på att försoka smälta allt nu. På tisdasmorgonen möttes vi upp tidigt vid San Carlos för att styra kosan mot Arani. Juan var lite sen och jag stod och vantade ett tag med alla mina saker. Nar han väl kom hade vi bråttom och vi hoppade snabbt in i en taxi som skulle till Arani, och vi slängde in mina stora resvaska i backluckan. Inne i bilen hade jag i stort sett alla mina saker av värde, forutom mitt pass och mina pengar - min nya dator, mina två telefoner och min kamera.
Innan vi drog iväg hoppade två män till in i bilen, en fram i passagerarsätet och en bak bredvid oss. Jag förstod det inte då, men taxin åkte åt helt fel håll och Juan bad att få se chaffuörens taxilincens, vilket han inte fick. De började skrika åt varandra och stämningen blev obehaglig. Den store mannen i sätet fram vände sig om och började slita i Juan. Samtidigt som de skrek gick de igenom våra vaskor utan och innan, sakert fyra gånger. De hittade inte vad de ville ha och blev annu argare. De var tydligen ute efter pengar, och inte saker så som våra tekniska pylar som tillsammans var värda mycket. De slog Juan några ganger i bröstet for att få honom att berätta vart vi hade våra pengar, men vi hade bara några hundra i vara plånböcker och det ville de inte ha. Jag sade att jag hade resten av mina pengar på banken. De ville ha mer. Innan de släppte av oss, och min resvaska, i ingenstans, sa letade de igenom våra kroppar för att se om vi hade gömt några pengar. Utan att lyckas, så släppte de oss med alla våra saker. Vi viste inte vart vi var, men lyckades få tag i en taxi och sedan komma tillbaka på ratt spår. Det var tur att det gick så bra andå. Jag hade alla mina saker med mig som de hade kunnat ta och de hade kunnat göra oss illa mer än de gjorde.
I alla fall så kom vi fram till skolan i Arani och även i tid, även fast de hållt oss i taxin i ungefär 40 minuter. Det var intressant att få se en bolviansk skola och jag fick träffa lite elever. Efter lite tekniska problem med filmutrustningen så kom de fram till att vi inte kunde få visa filmen. Juan skulle få komma tillbaka nästa vecka. Vi fick istället presentera oss inför klassen och Juan kunde även göra lite reklam för filmen.
Efter Arani åkte vi vidare några kilometer till Villa Rivero. Vi åt lite lunch och jag förhandlade med restaurangen att jag skulle få kunna äta frukost och lunch där. Jag spenderade sedan eftermiddagen och kvällen i ABEC:s lokaler och var med i de studiecirklar som var aktuella den dagen. Det var en cirkel i dans för ungdommar och en senare i aerobics där både barn, ungdomar och vuxna deltog. Jag också såklart. Jag fick även chansen att presentera mig för deltagarna.
Senare på kvällen blev jag tilldelad mitt boende - ett rum in en slags lokal där fester och högtider brukar firas. Det är helt okej, men lite kallt på kvällarna/morgonarna på grund av tunna väggar och ingen värme, samt dåligt med toallet och dusch. I samma lokal bor även fem ungdomar som är från universitetet i Cochabamba och är där för att gora praktik på skolorna i Villa Rivero. Första kvällen fick jag nattsällskap i min säng av Emily 7 ar, som har blivit min första vän i byn. Hon är dotter till Peregrina, ekonomiansvarig på ABEC i byn.
Igår, ondag, fick jag följa med på en studiecirkel ute i en mindre by dit vi promenerade. Det var en grupp damer med sina barn som producerade hantverk. De hade väntat mig och bjöd mig på rostade ärtor och vindruvor från träden på gården där vi satt. De flesta kvinnorna där pratade quechua, så jag förstod inte så mycket, utan observerade mest. På kvällen tillbaka i Villa Rivero var det en cirkel i läskunnighet med endast äldre kvinnor, och även, som varje kväll måndag-fredag, aerobics. Då tar de ut en tv på garden och så dansar vi efter dvd-skivor.
Det finns ett ställe med internet i Villa Rivero, så jag skall forsöka hålla er uppdaterade, när de yngre pojkarna inte ockuperar datorerna, som fallet är varje eftermiddag och kväll.
Kram
Sanna
Kommentera