Nu är det över en vecka sedan jag skrev mitt senaste blogginlägg och jag har varken haft tid eller möjlighet att uppdatera er under veckan som varit. Jag har upplevt otroligt mycket olika saker och det har varit intensivt, om än fantastiskt.
I torsdags tog jag och David för oss utmaningen att cykla mountainbike ner för världens farligaste väg, som ligger nära La Paz. Vi överlevde. Det var en heldagsutflykt som vi genomförde tillsammans med ett gäng på 8 personer + en väldigt bra guide. Vi åkte minibuss 45 minuter upp till en topp på nästan 5000 meter där vi började vår utflykt. Vi fick våra cyklar, regnkläder, hjälm, handskar, och så gjorde vi en lyckoritual till moder jord genom att dricka en klunk och hälla 90 % alkohol på cykeldäcket fram.
Hela vägen var nedför och innan vi kom fram till dödens väg så åkte vi några mil snabbt nerför på en kurvig asfaltsväg för att lära känna cyklarna. Otur nog så fick jag en cykel där fram- och bakbroms satt på fel sida än vad de gör i Sverige, även fast de innan hade frågat vart vi var ifrån. Det blev en liten extra utmaning att hålla reda på vilken sida frambromsen var på, så att jag inte skulle klämma åt den för hårt och falla över styret.
När vi kom fram till dödens väg så var det en grusväg med en bredd på ungefär 3-4 meter. På höger sida av vägen var det en bergsvägg och på vänster sida av vägen ett stup på ca 600 meter rakt ner, utan staket. Vi delade upp vägen i bitar och tog del för del. Vi blev tillsagda att hålla oss på vänster sida, alltså nära kanten, ifall att vi skulle möta trafik i någon av alla kurvor. Det gick fort nerför och jag var lite rädd i början. Efter ett tag överkom jag min rädsla för gruskurvor, som jag fått efter några olyckor på cykel och motorcykel. På vissa ställen åkte vi över större stenar, så det var bara att låta cykeln göra jobbet. På andra ställen åkte vi genom vattenfall och blev blöta. Hela cykelturen tog ungefär 4-5 timmar och när vi var framme nere på kanske 1500 m över havet och i djungelmiljö, så fick vi lunch och vi kunde bada i en flod. Det var en fantastisk upplevelse med vacker miljö, spänning och en utmaning. Efter vägen blev man mer och mer självsäker samtidigt som cykeln gick snabbare. När man sedan efter dock tittar på de bilder och filmer som guiden spelade in under resan, känner man sig lite chockad över att inte mer rädsla innan sig när man cyklade snabbt ner för gruskurvor en halvmeter – meter från stupet. Minsta lilla fel, en för hård bromsning, ett kast eller en hal sten hade fått cykeln att gå utför kanten.
I fredags tog vi ett litet propellerplan med 20 platser från La Paz och till Rurrenabaque, en tursistkänd liten stad i Amazonas. När vi kom fram på eftermiddagen så checkade vi in på vårt hotell, som var fint med pool, och ägnade resten av dagen åt att jämföra olika turistbyråer för att hitta en bra tur till pampas och en till regnskogen.
Tidigt på lördagen åkte vi sedan med den turistbyrå som funnits längst i Rurrenabaque på en 3-dagars tur till pampas. Vi hade en trevlig grupp på 8 personer som vi började med att åka 3 timmar i en liten minibuss tillsammans med till den lilla byn Santa Rosa, där båtarna avgick ifrån. Efter ett tag fick vi vår motorbåt som vi sedan använde under de 3 dagarna för att ta oss fram och tillbaka på floden, som var vår huvudplats för utflykten. Längs floden såg vi massor av krokodiler, en del apor, delfiner, fåglar, sköldpaddor och capybaras. Efter 2,5 timmar i båt kom vi fram till anläggningen där vi skulle bo under två nätter. Där bodde vi i enkla hyddor med myggnät och vi fick väldigt bra mat under varje dag.
Den första kvällen ägnade vi åt att ta åka båt till en plats där vi kunde se solnedgången väldigt bra. Där samlades flera grupper, från olika turistbyråer, det spelades vollyboll och man kunde köpa några kalla öl till sällskapet.
På förmiddagen den andra dagen gick vi på anakondajakt. Vi trampade några timmar i ett träsk med 30 cm vatten och högt gräs, där anakondorna trivs. Det var lite spännande, speciellt eftersom man var tvungen att gå själv för att öka chansen att se någon. Vi hittade till slut en anakonda och det räckte för den jakten. På eftermiddagen fiskade vi pirayor ifrån vår båt. Vi fick en enkel liten fiskelina var som vi fick trä på en kött bit på, hala ner i floden och rycka snabbt där fiskarna nafsade. Det var svårfiskat den eftermiddagen och på den platsen vi var, men fick ihop några stycken som vi sedan stekte till middag.
Den tredje dagen gick vi upp tidigt för att se soluppgången. Vi tog oss till en plats där vi kunde se den bra och vi stod där bland alla myggor och väntade en halvtimme medan den ganska snabbt reste sig. Innan vi tog oss hela vägen tillbaka till Rurrenabaque igen, så simmade vi i floden tillsammans med delfinerna, tills en krokodil blev för hungrig och började komma efter oss.
Efter en natt på hotellet i staden, tog vi oss upp tidigt för en 2-dagars tur i djungeln. Vi började i båt från staden och åkte på Benifloden (som går ända från La Paz till Brazilien) 30 minuter till stället vi skulle bo på en natt. Vi tog en dyrare turistbyrå, eftersom hela delas anläggning är miljövänlig och ägs av lokalbefolkningen ute i djungeln, samt att pengarna vi betalade gick till utvecklingen av deras samhälle (San Miguel). Den första dagen besökte vi samhället, där de berättade lite om hur de lever och vi fick prova på lite frukter och lite olika tekniker de använder i vardagen. På eftermiddagen gick vi sedan långt upp i regnskogen till en naturlig pool från ett vattenfall. Det var behövligt, men man blir lika svettig igen efter den fuktiga miljön som är i djungeln.
Igår, dag två, så gick vi i skogen till en smal grotta full av fladdermöss och på eftermiddagen utforskade vi ett antal fällor som de använder för att fånga små som stora djur. Efter det tog vi oss tillbaka till staden för den sista natten i Amazonas. Vid solnedgången tog vi en varsin motrocykeltaxi till en utkiksplats där vi tog en varsin öl innan middagen.
Just nu sitter vi och väntar på hotellet i Rurrenabaque på vårt flyg som går i eftermiddag till La Paz. Jag skall sedan i natt försöka ta mig vidare med nattbuss till Cochabamba där jag jag skall vara den närmaste veckan. Jag skall delta på en nationell kurs som ABEC har för sina folkbildande koordinatörer och jag har även lovat att hålla ett 2,5 h pass om att utvärdera folkbildning och om det arbete som jag har gjort med organisationen under mina första veckor i Bolivia. Jag skall hålla det på spanska, så jag skall börja förbereda det snart, så får vi se hur det går. Det visar sig!
Många kramar
Sanna
