Sanna Eliasson

Varje kväll när jag skall lägga mig för att sova brukar jag höra hur hundarna i kvarteret möter varandra för att göra upp. Idag däremot överröstas hundskallen av fyrverkerier och tutande bilar. Albanien vann nu på kvällningen fotbollsmatchen mot Armenien och kvalade under sin sista chans in till fotbolls-EM nästa år. Detta är det första stora mästerksapet för det albanska fotbollslaget någonsin. Utöver det så spöregnar det - det har det gjort nästan konstant hela veckan. Det märks att hösten börjar göra anspråk även här.

 

Under den här veckan har det varit mycket jobb. Vi är inne i en period där det är dags för Palmecenter på västra balkan att ansöka till SIDA om vilken verksamhet vi vill jobba med och hur mycket pengar vi behöver för att bedriva våra utvecklingssamarbeten under de kommande fyra åren. Det innebär att vi har tagit in ansökningar från de partnerorganisationer vi stöttar här i Albanien, men också nya organisationer, för att se vad de vill bedriva för projekt i framtiden och vad de vill att vi stöttar dem med. Vi har fått in många fler förslag på projekt än vi ekonomiskt kan stötta, så vi kommer att behöva göra prioriteringar utifrån de teman vi vill jobba kring, samt kring vilka organisationer vi tror är bra.

 

De teman vi jobbar med här i landet är mestadels underrepresenterade gruppers rättigheter och deltagande i det politiska livet, där mycket handlar om att ställa krav på politikerna och följa upp dem för att minska korruption, förbättra transparens och för att påverka den politiska utvecklingen i landet. Många projekt fokuserar på ungdomar och kvinnor. Inför de kommande åren så har SIDA godkänt vår förfrågan att också få börja jobba med fackliga projekt, för att förbättra arbetarnas rättigheter och situation på arbetsmarknaden. I Albanien behövs det göras extremt mycket på den fronten. Så den här veckan har jag läst alla ansökningar vi har fått in och kommenterat dem. Jag har även varit och träffat några nya organisationer som har skickat in ansökningar. Bland annat var jag och träffade en organisation som jobbar med romers rättigheter, för att lära känna dem och deras verksamhet. Albanien är ett etniskt homogent land, men romer är en minoritet som diskrimineras mycket.

 

Nästa vecka skall vi träffa de som jobbar för Palmecenter i Kosovo och i Serbien, för att gemensamt diskutera vilka projekt vi skall stötta under de kommande åren och vilka strategier vi bör ha för att bidra till så mycket positiv förändring i länderna som möjligt. Detta kommer att ske i ett annat land och det bär av i natt. Vart vi skall åka - det får ni reda på nästa vecka.

 

Utöver mycket jobb den här veckan, så har det också blivit en hel del kulturella och sällskapliga aktiviteter. I tisdags träffade jag en svensk tjej som heter Jenny och som jobbar här i Tirana på EU-deligationen. Hon är den enda svensken i min ålder, förutom mig då, som befinner sig här i landet för tillfället. Sammanlagt finns det ca 25 svenskar i Albanien som är här för en längre tid. Vi träffades på en inhemsk bar i närheten, drack Raki och pratade några timmar. Det var väldigt trevligt. Jag fick lära mig mycket om Albaniens relation till EU och hur det går för landet att uppfylla de kriterier som de måste nå upp till för att få börja en process mot att bli ett medlemsland i EU. Albanien blev förra året ett kanidatland. Jenny berättade att de områden av kriterier som de först av allt nu måste uppfylla handlar om att inrätta vissa offentliga insutioner, förbättra rättsväsendet, respektera mänskliga rättigheter och ta itu med den stora korruption som finns i landet.

 

Jag frågade Jenny hur det går för landet att uppfylla dessa krav. Hon berättade att landet lyckas ganska bra med att inrätta de offentliga instutioner som de behöver ha, men att det går väldigt sakta framåt när det handlar om att förbättra rättsväsendet. Det finns så oerhört mycket korruption när det kommer till domstolarna och det finns många intressen kring att hålla systemet status quo. Detta är ett jättstort problem. När inte rättsväsendet fungerar, så spelar det ingen roll vilka bra lagar som stiftas eller system som sätts upp. De ser bra ut på pappret men i realiteten så får de ingen effekt, och människorna i landet har inget verkligt skydd eller rättigheter att göra anspråk på. När det kommer till parlamentet att ta steg för att förbättra rättsväsendet så går det segt. Många här säger att ca 20% av parlamentsledamöterna har en kriminell bakgrund, vilket då gör det förståligt att många högt uppsatta inom politiken inte vill få till någon reell förändring.

 

På onsdagskvällen var jag på balett med min handledare och en av hennes väninnor. Vi såg en uppsättning av Carmina Burana - som är komponerad av tysken Carl Orff. Det var en fantastisk koreografi och eftersom det inte är några monologer/dialoger i en balett så behövde jag inte oroa mig för att inte förstå språket.

 

I torsdags, hör och häpna, så var jag på fotbollsmatch på den albanska nationalarenan i Elbasan. Egentligen är jag inte särskilt intresserad av sport, men denna match var politiskt viktig. Matchen var mellan Albanien och Serbien. Förra året då de spelade mot varandra hände något som inte fick hända. Mitt i matchen utbryter en konflikt och fotbollsplanen blir ordagrant ett slagsfält. Frågar du en alban och serb varför detta hände, så bär de på olika versioner, men man kan väl enkelt säga att det handlade om provokationer som ledde till slagsmål. Till och med de "vakter" som skall se till att ordning hålls i arenan under matchen deltog i slagsmålen. Matchen fick avbrytas och spelades inte färdigt. Efter det som hände förra året så har den politiska relationen mellan Albanien och Serbien varit lite skakig. Det man var rädd för i torsdags var att också denna match skulle sluta på ett liknande vis. Vad som egentligen ligger bakom den latenta konflikt som nu blossat upp är historiska, etniska och politiska aspekter. En sak är t.ex. att Albanien erkänner Kosovo som självständig stat (där majoriteten av befolkningen är albaner), medan Serbien fortfarande anser att Kosovo tillhör dem.