Sanna Eliasson

Nu är det måndag igen och jag är tillbaka i Tirana efter en intensiv helg på vift. Jag skall snart berätta om vad jag upplevt under dessa dagar - men först något annat. Jag köpte medlemskap på ett gym i närheten förra veckan och idag var jag där för mitt andra besök. Jag tänkte berätta lite kort om två situationer som uppstod där under kvällningen, för ett ge er inblick i två aspekter av det albanska samhället idag.

 

Det första som hände var att electriciteten dog och det blev svart. Två gånger efter varandra. Löpbanden och liknande stannade, samtidigt som de flesta fick stanna upp i sin träning då det var svårt att se något. Sedan kom strömmen tillbaka igen efter någon minut och allt fortsatte som vanligt. Detta är något som händer i stort sett varje dag här i Albanien. Ett smärre problem kan man tänka sig. Däremot är den opålitliga eltillförseln ett stort problem för det albanska samhället och något som de vill förbättra jämte dicksvatten- och avloppssystemen. De två sistnämnda är inte lika eftersatta i städer såsom Tirana, men de alla sätter till viss del käppar i hjulet för människors vardagsliv.

 

Det andra som hände var att en man i 40-årsåldern, som jag inte pratat med tidigare, tyckte det var läge att påpeka till mig att jag inte bör lyfta så tungt, om jag inte vill bli en bodybuilder det vill säga. Jag frågade honom vad som var problemet med det, men han menade bara att vara snäll och tala om för mig hur tjejer skall träna. Jag blev lite småsur och påpekade tillbaka att jag tyckte att han lyfte för tungt och frågade om han verkligen vill bli en bodybuilder. Vad jag vill lyfta fram här är att normer om jämställdhet inte ha fått ett så stort fotfäste än - precis som i många andra länder. Utan att dra alla över samma kam och endast utifrån mina iaktagelser och vad människor berättar för mig så fungerar det ungefär såhär: tjejerna klär sig alltid fint, de flesta går högklackat och mycket smink är ett måste. Annars är man ful. En vän till mig berättade att man ser på personer i Albanien om de är "internationella", för de bär oftaste inte så mycket smink. Detsamma gäller på gymmet. Tjejerna kommer nysminkade och i tigtha kläder. De rör sig mest kring rumpmaskinerna. Mycket handlar om yta. Tjejerna fungerar mycket som ett smycke åt männen, medan tjejerna letar efter män med fina bilar, eftersom det betyder att de bör ha en bra inkomst. Jaja, jag fortsätter att gå till gymmet utan smink och tar i så jag ser ut som en tomat i ansiktet. Om det får någon att få en tankeställare eller att känna mindre press, då är det ett plus.

 

Nåja, över till helgen som var. Jag hade bestämt mig för att åka söderut och eftersom det tar lite tid att ta sig ner dit så tyckte min handledare att jag skulle åka redan fredag morgon. Det var också så det blev. På fredag morgon åkte jag med en minibuss fyra timmar ner till en väldigt gammal stad som heter Gjirokastra. Staden ligger på berget Mali i Gjerës sluttningar och grundades sannolikt redan på 1100-talet. Idag kan man se att platsen bär på spår från den tid då Albanien var en del av det ottomanska imperiet. Trånga kullerstensgator och trappor klättrar uppför sluttningarna. Högst upp breder ett av balkans största fort ut sig. Ett fort som har haft en nyckelroll under alla år, även så sent som under de två världskrigen och kalla kriget då Italien och Tyskland ockuperade landet. Idag är Gjirokastra UNESCO-bevarat. Jag besökte fortet, ett enografiskt museum och några gamla hus där man kunde se hur ottomanerna levt. Jag bodde på ett jättefint hotell i ett av de typiska gamla husen.

 

 

Det var en bra helg helt enkelt. Intensiv, men lärorik och upplevelserik. Vila, det får jag göra någon annan gång.