Ja, tiden går fort. Tänka sig. Det har gått snart fyra veckor sedan jag anlände till Albanien - det bergiga kustlandet vid det Adriatiska och Joniska havet. Det har varit intensiva dagar ända sedan jag kom hit och därför sitter jag inte förrän nu ner för att skriva mitt första blogginlägg. Jag har dessutom redan hunnit vara med om så mycket, så jag har haft svårt att bestämma mig för vad jag vill skriva. Men nu så: till er som är intresserade över hur jag har det så skall jag försöka att berätta om den tid som jag nu har varit här och så lovar jag att kontinuerligt uppdatera bloggen efter detta.
Jag är här i Albanien för att göra praktik på Olof Palme Internationella Centers (Palmecenter) lokalkontor i huvudstaden Tirana. Det är verkligen en drömpraktikplats för mig. Utvecklingssamarbete utifrån de värderingar om jämlikhet, frihet och solidaritet som jag delar - ja, det kan inte passa mig bättre. Palmecenter i Albanien stöttar 14 stycken civilsamhällesorganisationer i landet, mestadels ungdomar och kvinnor, som på olika sätt jobbar för att påverka den politiska och demokratiska utvecklingen i landet. De har endast en anställd här - Plejada heter hon och har jobbat på lokalkontoret i ca 8 år sedan Palmecenter öpnnade ett kontor i Albanien. Så det är bara hon och jag, men vi delar även kontor med Civil Right Defenders som har tre anställda här.
Idén med min praktik är att jag djupgående skall få lära mig hur Palmecenter bedriver utvecklingssamarbete i praktiken, hur ungdomar och kvinnor organiserar sig i Albanien för att skapa förändring, och självklart också lära mig så mycket som möjligt om landet i sig. Av endast de veckor som jag nu har varit här, så har jag insett hur oerhört intressant det är att infrån får uppleva så många processer som bedrivs för att demokratisera och utveckla ett land som ända fram till början på 90-talet var en diktatur och dessutom en av världens allra stängdaste länder.
Jag har det väldigt bra här. Min handledare är väldigt bra att ha att göra med och bryr sig verkligen om att jag skall trivas. I början var det lite svårt att veta vad jag skulle göra på kontoret, men jag har kommit in i det nu och det är ganska mycket att göra. Jag hyr en lägenhet här i Tirana, ca 15 minuters promenad från kontoret. I lägenheten finns allt jag behöver och den ligger i ett bra område. Bara några få kvarter härifrån ligger restaurang- och barområdet Blloku. Detta område var under kommunistdiktaturen stängt och endast till för diktatorn Enver Hoxha och hans närmaste. Nu är det ett livligt kvarter med väldigt många trevliga restauranger och uteserveringar. Lägenheten ligger nära de flesta centrala huvudgatorna.
Under dessa fyra veckor har jag bland annat varit med på en konferens med representanter från 45 olika ungdomsorganisationer från Albanien och Serbien som diskuterade ungdomarnas utmaningar idag och hur de skall stärka sin roll i politiken (se min artikel om detta HÄR), på en studentdemonstration mot en lag för högre utbildning som kommer att öka utbildningsklyftorna (se min uppdatering om detta HÄR) och på en presskonferens om det senaste nationella valets transparens och riktighet. Jag har även träffat Palmecenters lokalanställda i Serbien och Kosovo på ett gemensamt möte som vi har haft tillsammans här i Tirana. Jag har hittils dessutom varit och träffat 3 stycken partnerorganisationer som Palmecenter stöttar här i Albanien - en i Tirana och två i staden Vlora. Jag har deltagit i deras aktiviteter för att lära känna de som organisationer bättre. Utöver det så har jag också hjälpt min handledare att förklara för SIDA varför vi på Palmecentret här i landet vill börja jobba med fackliga rättigheter inför de kommande åren. Det gick bra, för nu har de godkänt att vi får börja med det.
Utöver själva praktiken så har jag försökt att uppleva Albanien på min fritid. Första helgen så fick jag följa med min handledare och hennes familj till deras sommarlägenhet vid kusten. Det tar ca 30 minuter med bil att åka ut till Durres, som är närmaste kuststaden, härifrån Tirana. Jag åkte även till Durres själv helgen efter, då det har varit så himla varmt väder de senaste veckorna - varmare än vad de bör vara här i September. Nu i helgen så åkte jag tillsammans med min handledare och en av hennes vänner söderut efter kusten. Vi bodde i stugor på ett ställe som heter Drymades, som sägs ha en av de finaste stränderna i Albanien. Vi deltog i en festival som heter Burning Man (som är en efterapning av ett amerikanskt koncept) och vi provade att vindsurfa.
Jag har mycket mer jag vill berätta, men det får komma successivt. Här nedan kan ni se några bilder för att få en bättre uppfattning om hur jag har det.

Lägenheten

Lägenheten

Panelsamtal under ungdomskonferens

Utsikten från vårt kontor på 6:e våningen

Studentprotester utanför parlamentet

En bild från huvudtoget - bilden symboliserar frihetskampen från det ottomanska imperiet

Besök av parterorganisation i Vlora - kvinnorna tar fram rekommendationer till vad politikerna bör prioritera

Besök av partnerorganisation i Vlora - ett ungdomsnätverk

Stranden i Drimades. Sträderna kring Adriatiska havet har sand, men här vid Joniska havet är det småsten.